MENY
Söndagen den 20e juni var dagen då jag gjorde ett ärligt försök att få värmeslag.
Det var, som ni vet, varmt.
Jag sätter mig lite på tvären mot de som springer runt med vatten och ska dricka hela sina rundor, men jag brukar inte heller springa så långa pass. Vid löprundor under 90 minuter behövs oftast inget vatten eller extra energi i mitt tycke. I söndags skulle jag springa runt 90 minuter, troligtvis lite kortare så övervägde då att inte ta något vatten med mig. Jag skulle transportlöpa så hade ändå med mig saker i bilen, för jag insåg ju att det var varm. Mamma släppte av mig 2 km innan Lämmedal och jag frågade henne innan jag klev av om verkligen vätska var nödvändigt, jag skulle ju bara springa in till Oskarshamn. Hon tyckte vatten var en bra idé. Istället för att vara tacksam för rådet så tänkte jag att hon kan väl ändå inget om löpning, men jag valde att ta med mig vatten för att träna på att dricka under ett löppass (Jo tack, jag vet hur ödmjuk och trevlig jag låter i relation till andras råd). Lärdom kom direkt.
Herre vad varmt det var! Jag fick börja dricka efter någon kilometer, smuttade lite hela tiden. Efter 11 km ångrade jag mitt val av träningspass och tidpunkt, fick hälla vatten över mig och dricka vätskeersättningen. När det var tre kilometer kvar svullnade mina fingrar upp och jag hade heller inte mycket vatten kvar. Så mamma, tack för du räddade mig från en värmekollaps, hade jag inte haft vätska med mig hade Denis, altenativt en ambulans, fått hämta upp mig efter några kilometer.
Meeeen, ingen var nöjdare än mig någon timma efter målgång, då jag återfått normal temperatur.
Starten på rundan, mamma släppte mig efter att vi hälsat på mormor i Kristdala.
Redo för äventyr, little did i know....
Omgivningen mestadels av vägen, Småländs sommarskog när den är som bäst.
Framme vid Eckern, idyll.
Kokt men glad.
Hela passet i korthet.
0