BergvallOlivia -

I bloggens inställningar går det att se mina mest lästa inlägg, ett av dessa är texten nedan. Eftersom inlägget är läst av många antar jag att den tilltalar en större grupp, så i denna text tänker jag fortsätta betätta min sjukdomshistoria:

Inlägg sen tidigare: "Jag rensade bland mina e-mail och hittade det mail jag skickade till den privatläkare som sedan behandlade mig för twar (behandling antibiotica kurer och rening/rensning av lungorna). Behandlingen ledde till att jag blev mycket bättre men inte helt pigg, kroppen behövde några år för att återhämta sig. Jag har lite dåligt minne vad gäller dessa år, men här nedan kommer en ganska tydlig bil av min sjukdomshistoria.

Sjukdomshistoria: 2009 Trötthet som visade sig vara blodbrist. 2010 Drabbades av samma sak sommaren efter, blodbrist sommaren 2010. I maj 2011 drabbades jag av en lättare hjärtmuskelinflammation. Kände att jag var trött och ett hade ett tryck över bröstkorgen. Blev sjukskriven i en månad och började sedan jobba halvtid månaden efter samt lättare träning. Efter det var jag pigg och kunde köra på som vanligt. Vintern 2012 kunde jag löptävla, sprang ett lopp på nyårsafton.. Hann även springa en tävling i slutet av januari, inomhus arena, bra resultat för att ha varit borta från tävlandet i 1,5 år. Presterade tider som sedan låg på placering 10-15 i sverigestatistiken för hela inomhussäsongen. I januari hade jag dock gått ner från att jobba 80% till 70%. Jag kände i december att kroppen inte riktigt hängde med. Jag orkade inte jobba så mycket och träna 9-11 pass i veckan. Alltid minst 9 löppass på iaf. en timma och sedan fyllde jag ut med styrka beroende på hur pigg kroppen var och om jag hade tid över. Det gick bra att jobba 70% tyckte jag, men antingen så ignorerade jag tröttheten eller så förstod jag inte. För en söndag kort efter sista tävlingen så orkade jag inte träna. Jag tog en träningsfri dag som inte var inplanerad och efter det så var det som att kroppen sa stopp. Jag orkade inte träna alls. Jag var trött och kände mig ledsen, musten hade gått ur mig. I februari sökte jag sedan upp läkare och man började leta fel.

Efter mycket om och men fick jag behandling för borrelia, trots att man egentligen inte kunde påvisa en pågående infektion. Jag har sett till att bli testad för allt jag kunde komma på. Detta var i slutet av april 2012. Jag tog antibiotika i lite mer än två veckor och av det blev jag pigg, allt kändes bra, jag var energifylld igen. Tränade i ca. 3-5 veckor och eftersom jag blev pigg ganska snabbt av medicineringen kunde jag bara efter någon vecka komma upp i min vanliga träningsmängd. Hann springa ett 5 km lopp, presterade en ganska bra tid för att ha haft uppehåll från träningen. Tränade ett tag till efter detta men blev sedan sjuk igen. Efter detta blev jag inte pigg.

Jag väntade lite med att söka läkare för jag skulle ha semester de två sista veckorna i juni och även sista veckan i juli, jag trodde att kroppen skulle ha gott om tid att återhämta sig de tre veckorna och att jag skulle ha gott om tid att komma igång med träningen. Första veckan tränade jag några pass för att starta upp kroppen. Andra och tredje veckan på semestern var jag frisk men jag var inte pigg. Jag var ute och sprang på morgonen kanske 4-5 gånger, men det var 30-45 minuter, något entimmespass på en riktigt bra dag, men det var jobbigare för kroppen än innan. Efter semestern blev det att jag bara jobbade och inte tränade, jag orkade inte träna och var hos läkare några gånger, testade diverse saker men kom aldrig fram till något.

Nu (2013) har jag kommit till ett standby läge, jag har piggare dagar, men jag är aldrig så pigg att jag orkar träna. De dagar jag är pigg känns som dagen efter en förkylning med feber, då man vet att man kan träna dagen efter. Men min dagen efter, då jag ska vara pigg, kommer aldrig. Antingen känns dagen efter likadant eller så mår jag sämre. Vissa dagar känns det som vanlig feber, man ligger i sängen hela dagen och gör inte något. Kroppen är slut. Sedan har jag vissa dagar då, trots att det inte känns som feber så orkar jag ingenting. Jag ligger i sängen och orkar inte gå upp. Ofta har jag ont i huvudet och det blir värre när jag reser mig. Senast dom kollade hade jag väldigt lågt blodtryck och det känner jag verkligen av. Många gånger när jag reser mig så känner jag en skarp smärta i huvudet och jag måste blunda och hålla i mig i något tills kroppen hänger med i vad som just hände. Sen kan jag gå dit jag ska. Ibland måste jag bara vända tillbaka till sängen och vänta ut kroppen en stund tills jag kan resa mig. Anledningen till att jag måste blunda är väl både att jag får ont i huvudet och att jag blir yr. Det känns som att det svartnar för ögonen. Några gånger på jobbbet har jag även behövt ta en paus, ibland trots att jag precis börjat, för att jag känner mig yr och svimfärdig. Men jag har inte svimmat helt någon gång. Något annat jag känner av är en irritation i bröstet, det känns som att jag ständigt har en pågående infektion. Jag tror att jag har ganska god känning vid min kropp eftersom jag tränad så mycket och den är inte träningspigg, skulle jag anstränga mig skulle det slita och det känns som att det inte alls skulle vara bra för varken hjärta eller lungor. Ibland kan tröttheten bara slå till från ingenstans, även att jag var pigg bara en liten stund innan. Jag blir trött, tung i huvudet och ofta får jag ont i huvudet. Blir så trött att jag måste sova. Min energi räcker inte långt och även att jag sover mycket så blir jag inte piggare."

Fortsättning; Jag gick in i väggen 2012 och kämpade länge med trötthet och som jag skrev innan så fick jag behandlig för Twar och blev bättre. Så oavsett vad folk säger om antibiotikakurer så blev jag hjälp av detta, från zombie till människa. En trött människa, men mycket bättre än innan (För detta vill jag säga tack, inte bara för att jag blev bättre men även för att någon äntligen tog mig på allvar).
Efter min Twar behandling kom mitt nästa tydliga steg till förbättring när jag "gav upp" mitt gamla liv och föstod att jag måste tänka om. Istället för att kämpa för att bibehålla något som inte fungerade letade jag vägar att må bra i det som var. Jag slutade träna helt för det tog för mycket energi av kroppen. Det var för tungt för mig att jobba så jag slutade på jobbet och började plugga ekonomi. Studierna gick bra men en utbränd hjärna fungerar inte lika bra som andra så jag tror faktiskt att jag suttit fler timmat inför tentor än många andra. Jag hade svårt att se helheten och samband. Andra året när jag pluggade började jag må väldigt mycket bättre. Då hade det gått fyra år efter att jag gått in i väggen, året var 2016. Jag var så pigg att jag kunde både plugga och träna och ha ork över. Jag var så oerhört glad över denna nya energi och perioden höll i sig en god stund så jag hann till och med springa några tävlingar och en del bra testlopp hemma själv under träning. Lycka!

Dock efter ett tag började jag känna en kraftlöshet i min muskler och att andningen var ansträngd, aldrig känt så innan, men jag tänkte att det var kanske så det kändes att vara otränad helt enkelt. Jag har tränat löpning sen jag var 9 år utan paus så antog att mitt avbrott gjort mig svagare. Det visade sig längre fram att det var min sköldkörtel som krånglade, diagnos hypotyreos vilket är underfuktion av sköldkörteln. Vad jag läst mig till har många fler än jag fått problem med sköldkörteln som följd av uttmattningssyndrom, men jag tror faktiskt att jag hade kunnat undvika detta. Hade jag jobbat med mig själv för att sänka stressnivåerna i kroppen, ätit bättre och hjälp kroppen på traven med kosttillskott tror jag att utfallet hade blivit bättre. Så jag hoppas någon annan kan lära av mina misstag och kanske hjälpa kroppen för att undvika följdsjukdommar.

Idag 2020, 8 år efter att jag gick in i väggen, känner jag inte alls mycket av mina utmattningssymptom. Jag behöver inte vila i tid och otid, jag känner mig smart igen och jag har mycket krafter. Det jag kämpar med är sköldkörtelproblematiken, som helt ärligt inte är så farligt. Jag mår bra på endast levaxin, men jag tar mycket kosttillskott och jag har ju en dröm om att kunna sluta med levaxin. Vilket jag inte vet om det är möjligt, men jag tänker inte bara acceptera att jag ska äta medicinen hela livet. Jag tänker testa allt som finns på alternativ väg, då har jag ändå försökt.

Jag mår bättre än på oerhört länge och jag känner mig näst intill helt frisk, enda gånger jag märker något är i förhållande till träningen. Andningen eller orken kan vara begränsad och det är detta sista hinder jag vill komma över.

Så för er som har något av liknande problematik vill jag bara säga;
även om vägen varit långt så har jag faktiskt sakta blivit bättre och friskare och lever idag ett helt normalt liv.