Jag har tänkt en stund på att väcka liv i bloggen, så nu ger jag det ett försök;

2012 sprang jag min sista friidrottstävling och efter det har jag varit mer eller mindre sjuk. 

7 år, det är 2019 nu.

I början av min sjukdomsperiod var jag väldigt trött, detta sträckte sig över flera år. En oerhörd trötthet som ingen kunde hjälpa mig att få bort. Troligtvis utmattning, men 2012 var det mest snack om stressade chefer som gick in i väggen. Inte elitsatsande löpare.
Jag fick aldrig en diagnos då läkarna inom den offentliga vården inte orkade bry sig (min upplevelse av det hela). Finns många duktiga, sympatiska läkare i vårt land men när jag mådde som sämst var det ingen som hjälpte mig. Jag fick helt enkelt klara mig bäst jag kunde.

Vidare.

När jag 2015 inledde min kandiatutbildning på  Linnéuniversitetet kände jag att det möjligtvis fanns ett slut på denna trötthet. Jag började bli piggare. Glimtar av mitt gamla jag kom tillbaka och jag orkade både plugga och ha energi till att träna. Sprang några lopp och fick tillbaka både min starka inre glädje och mitt självförtroende. 

Dock började en annan trötthetskänsla smyga sig på, inte som innan, det var annorlunda nu. Jag kände mig svagare i musklerna och jag hade väldigt svårt att fokusera. Att plugga sista året var riktigt prövande för mig, jag har aldrig kännst mig så korkad. Hängde inte med i texter jag läste och hade väldigt svårt att koppla ihop samband eller få en helhetsbild. Det visade sig att jag fått problem med sköldkörteln, hypotyreos. 

Vad jag hört, men tror inte det är vetenskapligt bevisat, är att utmattning inte helt sällan kan leda till problem med sköldkörteln. Så när jag fick diagnosen hypotyreos blev jag inte chockad.Jag var tacksam över att nu få en diagnos och en läkare som ville hjälpa mig. 

Jag fick Levaxin utskrivet och eftersom jag tidigare tappat förtroende för läkare så läste jag på så mycket jag kunde om sköldkörteln. Jag ökade levaxindosen under ett års tid, och när jag kommit upp i bra värden med levaxin ville jag addera lio också. Jag hade läst att många blev pigga av kombinationsbehandling. (Ska försöka göra en sammanfattning av det jag lärt mig om sköldkörteln i ett annat inlägg).

Idag mår jag bättre men inte helt frisk och min upplevelse är att många inte blir friska av sin behandling med syntetiska mediciner vid sköldkörtelsjukdomar. Jag har inte prövat naturligt sköldkörtelhormon, det får bli längre fram om så krävs. Innan jag ger upp och erkänner mig besegrad i kampen om en helt frisk kropp, så ska jag testa allt. 

Nu har jag bestämt mig för att försöka att äta mig frisk. Jag har läst en del om läkande kost och kommer framöver ändra min kosthållning samtidigt dokumentera det i bloggen.  Vad jag sett har en läkande kosthållning varit positiv för fertalet personer och jag hoppas det kan vara detsamma för mig. Det finns så många fler än jag som inte mår bra och om jag har får ha en önskan med denna bloggen så är min förhoppning att tillföra något till alla er.

En person med min bakgrund kanske inte tar samma beslut som en frisk person, mina upplevelser ge mig ett annat synsätt på livet. Så snälla döm mig först när ni gått i mina skor.